måndag 1 augusti 2011

En lång historia: min kropp och min träning under graviditeten


  • Bild 1: v.16 (4:e månaden) tyckte magen var stooor.
  • Bild 2: I v.39. (strax innan födsel) insåg att magen i v.16 inte varit så stor...
  • Bild 3: Exakt tre månader efter att knatten föddes

Min kropp har hämtat sig väldigt bra efter graviditeten för snart 1,5 år sedan. Jag hade tur.

Och då menar jag inte att jag hade turen att ha bra gener, för så är det inte. Inte heller att jag hade turen att få en väldigt lätt graviditet, för det hade jag inte heller.

Men jag hade tur som hade hunnit lägga en bra grund. Jag hade träningsvanan inne, jag visste vad som var bra mat för min kropp och framför allt; jag hade rätt mental inställning som tillät mig att fatta sunda beslut.

Innan graviditeten var jag smal men normal, lite smalare än idag, lite mindre muskulös (mer om det om ni läser min bakgrund). Jag gick upp 13 kilo och fick ofta kommentarer om att jag hade en liten mage. Det stämde inte egentligen för mitt SF-mått (hur stor livmodern är kan man säga, ett sätt att mäta magar) var normalt. Men jag är så lång att magens kurva blev mycket planare - som en banan snarare än ett välskrivet C om ni förstår? Kotten kunde sträcka på sig.

Den första månaden under graviditeten orkade jag knappt träna. Man blir jättetrött (och väldigt illamående i mitt fall). Efter ett tag kom orken tillbaka men då vågade jag inte springa - jag hade läst en dansk studie om att fostret kan gå miste om tillräcklig blodtillförsel om man tränar så pass ansträngande (förlåt alla gravida som jag skrämmer upp nu!) Jag höll istället ett hyfsat tempo på konditionsmaskinerna, lyfte lite vikter, kände att jag fjuttade men hey, jag var ju van att gå till gymmet. Vad annars göra med all denna fritid? Särskilt då vinmiddagar, fester och utekvällar var strukna från listan...

Då jag var i sjätte månaden fick jag foglossning. Det betyder ungefär att det gör djävulskt ont i bäckenbenet och det känns som om hela det partiet ska krasa ihop i en liten sorglig hög då man tar ett endaste steg. Gud, så ont jag hade. Jag kunde inte gå. Men - jag kunde cykla. Då rör sig nämligen höfterna parallellt och det gör inte ont alls, musklerna stärks.

Så jag cyklade, på motionscykeln, magen i vädret, i pensionärstakt. Sen gick jag av och haltade mycket långsamt därifrån. Måtte varit en underlig syn.

Men efter en månad konstaterade barnmorskan förundrat: "Oj! Du har botat din foglossning med motion! Jag har hört talas om det men tyvärr har jag inte lyckats motivera någon med så ont som du att försöka." Jag försöker förmedla detta till gravida med foglossning, men det faller inte alltid i god jord. Och det förstår jag; om jag hade helvetesont och någon hurtbulle sa åt mig att gå och cykla på gymmet skulle jag också rota fram hagelbössan...

Jag fortsatte att gå till gymmet under de två sista månaderna, mitt allra sista besök var 1,5 vecka innan minstingen kom ut. Efter det gick jag bara och simmade, i ett underbart badhus på Södermalm. Bara jag, magen och ett gäng vithåriga damer som efter några varv bröstsim dukade upp kaffetermosen på caféborden bredvid bassängen och satt där i badrock och skvallrade.

Under hela graviditeten tränade jag i snitt bara två gånger i veckan. Omkring 30 minuter åt gången. Och med en intensitet som nu skulle få mig att skämmas. Men jag tror ändå det gjorde stor skillnad för hur min kropp återhämtade sig. Vi höll igång, jag och kroppis. Vi hade det bra på gymmet. Musklerna glömde inte hur kul vi brukade ha tillsammans. Och redan efter sex veckor var det party igen. Eller i alla fall började förfesten då.

Idag är som sagt kroppen tillbaka - i stort sätt. Magen har lite mer hud (märks bara om man står på fyra och det gör jag sällan på fotografier...?) boobsen har nog tagit mer stryk av min formtoppning än av graviditeten : ) Och jag är lite bredare i... hm, benstommen? Konstigt men så är det. Större omkrets på BH:n till exempel och ni kan ju intyga att jag inte är så fläskig över ryggen. Och så behöver jag större skor. Men... så finns det ju krig och svält och sånt också.

9 kommentarer:

  1. Wow vilken efterbild, hottie!! Tror du är helt rätt ute. Bra grund och sedan fortsatt motion under graviditeten = framgång. Kul (eller hur man ska säga...) om foglossningen också.

    Jag tror att det kanske blir en tredje unge här någon gång i framtiden och jag känner verkligen att jag ska vara i sån grym form då att det blir lättare efteråt. Dessvärre har jag båda gångerna drabbats av hyperemesis, extremt graviditetsillamående, och varit liggande hela graviditeterna. Kräkandes och illamående, knarkat starka mediciner och undvikit att vända mig om i sängen eftersom jag säkerligen kräks då. Inte motionsläge även om jag försökt. Risken att drabbas en tredje gång är nästan 100% men kanske kan jag förbättra läget om jag är i bra form? Det får bli ett framtida experiment ;-)

    SvaraRadera
  2. Ja, jag läste lite om det på din blogg, usch det verkar hemskt. Så illamående var tack och lov inte jag. Men då förstår jag att det är svårt att träna.

    SvaraRadera
  3. Din mage försvann snabbt! Intressant att veta att man kan träna bort foglossning!

    SvaraRadera
  4. Du ser helt fantastisk ut!!!
    Jag kunde varken träna styrka eller motionera speciellt mkt under min graviditet tyvärr då jag precis innan graviditeten opererades för diskbråck på 2 nivåer och har nu efter graviditeten fortfarande inte varit på gymet 1 endaste gång. Ryggen är bättre än innan men inte bra, hoppas att de rehabövningar jag skall göra hemma kommer att hjälpa. Är SJUKT sugen på gymet men är ensam med min snart 1-åriga son och det är inte lätt alla gånger. Jag rör dock på mig väldigt mkt, älskar promenader och sådana blir det 1 av varje dag. Mer eller mindre.
    Jag har ca 4-5kg jag vill bli av med, graviditetskilona är long gone men jag lade på mig lite efter ryggoperationen och det är de kilona jag vill bli kvitt. En gång för alla!
    Jag provar LCHF nu i 1 mån för att se var jag står efter det, känner att magen min är bättre än nånsin men blir så VANSINNIGT sugen på både gröt, flingor/bra musli, frukt etc som jag annars äter. Jag dricker en hel del protein annars med, gör det nu med men mer begränsat pga kolhydraterna som för mig just nu helst bara skall vara ca 20gr om dagen.
    Min kropp ser lite ut som din innan och jag vill se mer ut som dig efter.
    Jag är 175cm och väger idag 73.2kg. Vill ner till i alla fall 69kg.
    Tack för en superinspirerande blogg! Hittade hit idag bara!!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Tack Emma! Ur profil försvann den inte lika snabbt dock :)

    Fiffi: Tack så hemskt mycket, jag blir jätteglad. Så jobbigt med ryggen, jag har själv just fått problem och det är verkligen tufft med smärtan. Rehabövningar låter bra och kanske kan du träna benen eller andra kroppsdelar utan att belasta ryggen?

    Hoppas LCHF funkar för dig, jag har funderar att prova det någon gång senare.

    Vi är ju lika långa så det är roligt, sen vet jag inte alls hur mycket muskelmassa du har eller en bred benstomme men det är ju alltid kul att ha någon att jämföra med, särskilt om båda varit gravida.

    Lycka till med allt, ska kolla in din blogg nu!

    SvaraRadera
  6. Bra jobbat och bra skrivet! =)

    SvaraRadera
  7. Vilket bra inlägg! Det är några år tills jag börjar tänka på barn men jag har alltid tänkt att jag ska fortsätta träna under graviditeten. Och jävlar vilken efterbild!

    SvaraRadera
  8. Tack Clara. Ja det är som ett litet roligt projekt på något sätt, att försöka anpassa träningen under graviditeten.

    SvaraRadera