fredag 19 augusti 2011

Fuck you skolgympan


En historia.

Nej, jag blev aldrig valt sist - inte allra sist. Jag var den där rädda tjejen bland de sista som stod och höll tummar i svettiga barnhänder och mumlade tyst "välj mig, välj mig". Jag hade vänner och vi valde varann och det gick an.

Men den där skolgympan, den var nästan aldrig rolig och väldigt ofta ångestframkallande. Och att springa - det där som pappa gillade - var det värsta jag visste.

I högstadiet beordrades vi flera gånger om året springa en runda i skogen bakom skolan. Och läraren tog tid. Min strategi var att börja lunka, hyfsat snabbt, så långt jag orkade, tio sekunder kanske. Sen var jag tvungen att stanna på grund av utmattning, så då gick jag. Och så gjorde alla mina kompisar också. Vi småsprang ibland men oftast gick vi runt. Och förbi flög de där essen i klassen, de som klarade av att springa hela rundan!

Det var ofattbart för mig - de måste ha fötts med andra gener. Jag trodde jag skulle dö efter tio sekunder, varför kände inte dom den där brännande smärtan i bröstet?

Och läraren brydde sig inte. Han bara stod lutad mot ett bekväm björk, gäspade och tryckte på sin lilla stoppklocka. Inga tips, inga strategier, inget engagemang.

Många år senare, då jag flyttat från lilla staden, lämnat gamla föreställningar bakom mig och faktiskt fattat vad pappa tyckte var det roliga med löpning, åkte jag tillbaka dit. Jag gled i mina tights, snörde åt skorna hårt, och bestämde mig för att möta mina gamle överman - skogsgläntan bakom högstadieskolan.

Allt såg förkrympt ut, dockhus och dvärgträd. Men stigen som ledde in bland träden var lika upptrampad av tonårsfötter som vanligt.

Vad som hände? Jag sprang den där rundan lätt, för den var bara en kilometer lång.

Sen sprang jag den fem gånger till. Sen gick jag hem.

4 kommentarer:

  1. Måste ha varit riktigt härligt att möta och krossa det som förut var så jobbigt!:)

    Jag har en fråga, som jag inte hann fråga på frågestunden (a)
    Jag tränar friidrott ca 4 ggr och styrketränar 2 ggr i veckan, sen går jag med hunden då och då. Jag undrar om man bara måste äta nyttigt för att kunna gå ner i vikt, eller räcker det om man tänker kalorier in kalorier ut, om jag tex vill äta godis en kväll drar jag ner lite på kalorierna hela dagen så att jag "sparar" till godiset, för jag vet hut mycket kalorier det innehåller! Jag vet att det inte är optimalt, men funkar det överhuvudtaget eller är det ingen mening att försöka ens?
    Skulle bli jättetacksam för svar! :D

    SvaraRadera
  2. Herreguuud va jag känner igen mig! Vi hade en stor (inte så stor när jag åkte tillbaka) löprunda bakom ishallen i min lilla by. Du vet en sån röd springbana utomhus som är lite mjuk? vita sträck. Startblock.
    Vår lärare tog tid. De bästa bara svischade runt. Jag och några andra kom halvvägs innan benen släpades efter oss, läraren kom efter med sin stoppklocka och hejade på. "det här är inget! kom igen nu, det bör ni klara!" Inga tips eller tricks, bara pang på.

    Det är nog många som konstaterat som små att de inte är "atleter" och sen hållt sig vid det resten av livet på grund av skolans idrott. Tråkigt nog. Jag bestämde mig för att inte vara icke-atlet trots det :P

    SvaraRadera
  3. Känner igen mig! Gud vad många dåliga lärare det verkar finnas på skolgympan. Vilket är riktigt synd :( Härligt att plöja rundan!

    SvaraRadera
  4. mysig läsning :) jag blev ALLTID vald sist, jag va den de suckade åt och de sa "neeej seriöööst måste VI ta henne? Snälla kan inte ni ta henne??" haha miss popular :D Jag kunde inte göra något på skolgympan, de va 100% ångest upp till gymnasiet... pew

    SvaraRadera