måndag 8 december 2014

Nötandet <3

Bara några få veckor kvar på året och det känns skönt för jag har heller inte så mycket kvar. Ork, alltså. Känner mig som en tv-spelsfigur på sista banan med en livsstapel som blinkar rött och jag undrar; "kommer jag klara det..." För många sjukdomar sänker oss just nu.

Idag var vi inne med Kvisten igen på akuten, sprucken trumhinna på dagen EN vecka efter en avslutad kur med bredspektrumantibiotika, tjohej. Vad är det för bakterier egentligen. Och Mr har förmodligen Mycoplasma och hostar. Och jag är mest arg och sur på allt och alla hela tiden.

Men vet ni, jag är frisk! Era samlade tips från nu och då; d-vitamin och probiotika dagligen, handtvätt ofta och så omtanke då jag får känningar.

Så jag försöker hålla uppe andan med ett träningspass här och där. Gillar tanken på hur jag långsamt fyller på med rörelse och styrka, och hur det åtminstone lite väger emot allt annat dumt jag gör mot min kropp just nu så som sömnbrist, stress, irritation, dålig mat. Traggla, traggla. Behålla musklerna. Fylla på med endorfiner. Ge mig själv utrymme för egen tid och funderande.

Tre bra saker i alla fall:

1. Känns som att jag är på en bättre plats i livet med det sociala än jag varit på länge. Det där med vänner är fint men svårt ibland.

2. Har en väldigt bra plan för hur himla fint mitt tränande och ätande kommer bli i vår, bara jag får ork att sätta den i verket.

3. Har en ny, ganska stor dagdröm och det var längesen jag hade det. Som typ går ut på att stänga ett gammalt fönster och istället öppna en stor, läskig ladugårdsdörr. Så himla spännande om det blir av.

lördag 29 november 2014

Bland bodybuilders och bikinibling

Hej! Befinner mig för ett dygn i Göteborg. Min kompis ska tävla på Luciapokalen i Bodyfitness och jag är hennes backstage coach. Det innebär att jag rollar klister på hennes rumpa och sätter fast bikinin, matar henne med riskakor och godis, håller koll på turordning och fotar. Just nu sitter vi i det smått surrealistisk backstage-området, befolkat av brunsprayade, magra människor som ligger men benen högt på liggunderlag, pumpar upp formen i sista minuten med gummiband och huttrar i Uggs och morgonrock på grund av lågt kroppsfett. Tycka vad man vill men det är ett skådespel :-) Själv är jag fascinerad och tycker det är roligt att vara här. Någon mer som hänger på Fitnessfestivalen?

tisdag 25 november 2014

Skapa energi

Ibland när jag var yngre (typ 25) brukade jag titta tillbaka på tonåren och tänka på hur mycket mer jag visste som tio år äldre och hur mycket jag önskat att jag hade vetat som 15-åring. Och sen brukade jag ofta avsluta tankegången med att förundrat fundera över hur det skulle fortsätta, jag kunde för mitt liv inte föreställa mig hur jag skulle kunna veta saker (om hur livet ska levas) vid 35 som jag inte redan visste då.

Hej 25-åriga jag; här är en av de sakerna. Jag har äntligen lärt mig vad som ger mig energi, och inte. Väldigt simpelt kan tyckas, och låter kanske som en väldigt liten del av livet. Men det är ju, när man tänker efter, ALLT. Vilka vänner man väljer, vilka aktiviteter man engagerar sig i, hur man är i sin relation, hur man är på jobbet...

En av de saker som ger mig allra mest energi är att ta itu med saker, särskilt surdegar. Det är något helt otroligt vilken dagsvändare det kan vara hörni. Det är förstås svårt, det är inte för inte de kallas surdegar, men när jag är av med dem så är snöbollen igång och jag bränner lätt av två, tre på raken. Så himla bra.

Sånt behöver jag verkligen nu då livet levererat ännu en vecka av icke-önskvärd kvalitet. Jag blev magsjuk, Kvisten blev magsjuk, Kotten fick bara väldigt ont i magen och Mr klarade sig. Men vi fick inte skratta klart åt den lindriga drabbningen innan det var dags att åka in till akuten med Kvisten för öroninflammation nummer 2 på fem veckor. Stackars unge, sprucken trumhinna igen.

Så idag har jag gjort tre jobbiga saker och sen gått ut och handlat med pinblåsten i ansiktet. Rena mirakelkuren för själen. Imorrn kanske jag till och med orkar/hinner/får träna.

Nu orkar mina iPhone-tummar inte mer (ja, jag skriver 80% av mina blogginlägg från mobilen.) Klart slut.

tisdag 18 november 2014

Strong curves v 9-10 och lite matsnack

Så här då året går mot sitt slut vet jag att det brukar funka sådär med hälsoprojekt. Man får liksom pausa lite och låta livet leva en.

Med kosten till exempel, blir galen på mig själv tidvis för att den blir så skruttig. Och då menar jag inte att jag äter för mycket choklad - choklad är ju härligt - utan snarare att jag äter saker som jag VET jag kommer må dåligt av senare. I magen, energimässigt, sånt. Frukosten är bra, lunchen ofta bra men sen så blir det stressigt och struligt framåt eftermiddagen då det är dags för ärenden och förishämtning. Kanske glömmer jag att äta eller sitter och jobbar då de andra äter middag (är mitt uppe i ett stort frilansjobb just nu). Och så åker blodsockret bergochdalbana, det blir näve efter näve i vår mandelburk sen kanske någon macka framför datorn och sen oj, middag var det ja. Och så lite godis här och där som höjer mitt sug efter: mer godis. Och igår drack jag: Kaffe. Kaffe igen. Celcius. Cola light. En till kaffe. Hade sedan ganska mycket huvudvärk resten av dagen. Fy på mig. Den här tiden på året svämmar också kalendern över med adventsmys, fika, middagar... och jag vill ju baka med barnen, de där allra gottigaste julgrejerna, som man sen äter lite för mycket av. Ibland.

Det bästa man kan göra av situationen är väl att äta mycket mat men bra mat och träna ordentligt, så stoppas ett eventuellt överflöd in in ny, fin muskelmassa. Att deffa ned sig den här tiden på året är väl mest att glömma. Ur ett fåfängt perspektiv skulle jag fortfarande skala av ett lager eller två (så att de där favoritkläderna går på utan stånk och stön) men för att göra det måste jag ligga på ett kaloriunderskott och det händer bara inte just nu, punkt slut. Livskvalitet, ni vet. Äta ordentligt, träna ordentligt, repeat.

Ja nu har jag i alla fall kommit in en bit på den sista delen av SC-programmet och det är så himla kul alltså. Just blandningen av tyngre övningar (marklyft, knäböj, höftlyft) med kroppsviktsövningar (chins, armhävningar) och så lite svettiga grejer (typ bulgariska utfall, på ett ben ned från en bänk).

Saker man upptäcker i chock: jag kan göra armhävningar på tårna igen. Alltså, typ tre. Och inte heeela vägen ner i golvet. Borde jag göra dem mot typ en stepup-bräda hela vägen ner istället först kanske...? Men ändå. Heja kroppen. Stark, stark, stark.

Det plågar mig fortfarande tidvis att jag nästan alla gånger tränar bara 75% av passet (av olika anledningar, för att jag ska hämta på föris, för att jag har ett ärende, för att Kvisten ska sova, för att jag inte vill att Kvisten ska vara för länge miniSATS osv). Visst, jag kan träna på helgen och kvällen då Mr tar barnen men just nu har livet inte lämnat plats för det. De timmarna lånar jag hellre till frilansjobb och vi behöver dessutom vila extra mycket båda två av många anledningar.

Men tur att livet är så långt, som jag brukar tänka. Uträtta underverk kan jag göra när barnen är stora, stänger in sig på rummet och måste väckas 13 på helgerna.

Vi får se vad våren har att erbjuda också, då jag börjar jobba (om jag får ett jobb - söker just nu - har haft flera vikariat tidigare nämligen). Då kan jag säkert träna t.ex. innan jobbet eller på lunchen. Och då blir det ju det avancerade Strong Cuves-programmet, spännande!


Axlarna börjar titta fram :-)

måndag 10 november 2014

Framsteg

Börjar känna igen både min spegelbild och antalet viktskivor på stången igen. Pigg och stabil i kroppen, gillar att ha stuns i steget igen då jag går, vet ni vilken känsla jag menar? Tiden går fort. Snart är jag kanske lika stark som jag varit. Eller starkare? Gjorde chins igår för första gången, det var lite svårare däremot. Orkade tre - med det gröna (tjocka) bandet till hjälp. Heh. Men det beror på på att jag väger mer än vanligt, styrkan finns där.

Ibland är jag missnöjd och frustrerad. Tänker att jag borde hinna mer än de 3x20-40 minuter i veckan jag gör. Men om man vänder på det: se vad jag ändå lyckats uträtta. Lunchade idag med en gammal kollega, senast vi såg var för ett halvår sen och då frågade jag: vill du börja styrketräna med mig? Hon kom aldrig igång och på lunchen "åh, vilka framsteg du gjort, jag måste börja träna snart". Tänkte på den där bilden man sett cirkulera i olika former "If you had started a year from now, where would you be today?" Tusan vad glad jag är att jag kom igång. Och höll i.

måndag 3 november 2014

Novemdär







Aldrig har väl tiden gått så fort som den här hösten. Nyss var vi i solen på semestern, nu är det snart jul. Eftersom vi mest fokuserat på att överleva med sjukor, sömnbrist och annat som hör livet till då man har små barn har vi inte märkt hur tiden gått. Plötsligt är min minsting stor och kan stå upp, vinka, pussas och jollrar något som låter nästan som pappa. Vem är du älskade vän? Jag börjar förstå att det är dags att ta vara på de här dagarna vi har, för vardagen är ändå ganska vacker. Att leva i nuet; promenaderna i regnet till affären, diskplock och lek i köket om mornarna. Men än är det länge till förskolestart förstås. Efter nyår så kommer Mr vara föräldraledig lika länge som jag varit.


Idag påbörjade jag det tredje och sista upplägget av Strong Curves (nybörjarprogrammet). Dags att börja med viktade höftlyft och jag kör med dubbel tröja om höfterna som vaddering (det räcker så här i början då stången är lätt). Sen har jag börjat med viktade knäböj igen också. Det ni - sex månader har jag tränat och först NU är det dags för knäböj med stång och belastning. Skynda långsamt. 10 blygsamma kilo på axlarna idag - formen måste vara perfekt innan jag lassar på mer.

fredag 31 oktober 2014

Strong Curves v 7-8

Eftersom jag varit sjuk och Kvisten varit sjuk och livet liksom rusat förbi oss så blev det ett uppehåll på 2,5 veckor med träningen. Därför bestämde jag mig för att gå ett steg bakåt i veckoplaneringen, egentligen skulle jag gjort vecka 8 men jag började på 7 igen (vecka 5-8 är samma upplägg men jag tänker på hur många gånger jag utför passen).

Sedan dess har jag hållit igång och nu har jag bara ett pass kvar på detta upplägg, sen hoppar jag på upplägget för vecka 9-12. Spännande!

Jag tappade lite styrka tycker jag på att vara frånvarande, men inte så farligt.

En liten notis; jag har jobbat hårt på rörligheten i mina ben, eftersom jag haft svårt att utföra knäböj ordentligt. Jag insåg att det främst berodde på stelhet på framsidan av benen nedtill, det vill säga den vinkel jag skapar mellan fot och smalben var för stor. Har man det problemet ramlar man lätt bakåt då man knäböjer. Nu har jag tränat bort det, främst genom att stå någon decimeter från en vägg med ena foten, andra benet utsträckt bakom mig som om jag skulle stretcha vaden men istället pressa knäet på det främre benet mot väggen. Och sen successivt flytta foten utåt allt eftersom rörligheten ökar. Rekommenderar verkligen detta till de av er som känner att ni ska ramla bakåt då ni knäböjer. En annan viktig grej som jag nämnt tidigare också är att knäböja "mellan" sina knän, tänk på bäckenet som en hink som ska sänkas ned. Dvs du ska inte fällas ihop ovanpå dina ben, du ska ned emellan. Sära på knäna utan att flytta fötterna. Over and out!

fredag 24 oktober 2014

Tankar, tips och allmänt dravel om att komma i form efter graviditet

Jag får en hel del frågor om hur jag kommit i form efter graviditeten. Så vi tar ett snack tycker jag :)

En vanlig fråga är; "är det svårare med andra barnet?". Nej. Och ja. Nej för att det är istället lättare då jag har gjort det förut. Men också för mig: ja, dels för att hälsoproblem satt mig i en sämre ursprungsposition men också - väldigt viktigt - vad som är "i form" för mig nu är något heeelt annat än för 4-5 år sen. Och därmed är det längre att nå dit.

Till er som kämpar med att "komma i form" - oavsett vad för mål ni har - tänk på att det inte är en linjär process. Med det menar jag alltså, framgångarna kommer aldrig avlösa varandra utan avbrott, det är ett steg framåt, ett - eller ibland två - tillbaka. Men i slutänden så kommer du ligga på plus, våga lita på det.

På bloggar är ytan polerad så jag vill verkligen understryka för er att det inte varit så lätt för mig och jag tycker att jag ändå har rätt långt kvar tills jag är där jag vill vara - det vill säga lika stark och frisk som jag var innan graviditeten. Men jag har kommit himla långt också, ifrån den där tunga, trötta, stela, smärtpåverkade kroppen som jag släpade runt på i början av året. Yey me ;-)

För mig har det sett ut ungefär så här: Mars, april: Promenader, Appen MammaMage, 1-2ggr/veckan lätt hemmaträning, försiktigt framåt. Maj-juni: Styrketräning på gym, tar tag i kosten, framåt. Juli: knappt ingen träning, större mängder semestermat och alkohol, bakåt. Augusti, september: Strong Curves, bra kost, kontinuitet, framåt. Oktober: Sjukdom, sjuka barn, ingen träning, usel kost, bakåt.

Sen säger jag inte att det inte finns plats i livet för perioder då allt inte är perfekt, men det är då det viktigt att se hela bilden. Att just den här veckan är en del av en månad, som är en del av ett helt år. Dra på stort, gör upp planer, se framåt. Och respektera processen som pågår.

Mina bästa mentala tips:

  • Tänk mer på träningen än på kosten. För oavsett hur du äter så gör träningen nytta. Det blir lätt sisådär med maten under året efter en graviditet. Du kanske ammar, är uppe sent om nätterna eller behöver äta vid diskbänken. Du har inte hunnit handla och dessutom är du värd lite choklad idag. Det får vara så nu. Straffa dig inte för det utan fyll istället på med träningspass - de räknas alltid och kan inte göras ogjorda. Istället för att fastna i "nu åt jag bra förra veckan men en massa onyttigt i helgen och då har jag sabbat allt"-tänket. Det är lätt att tänka att man halkar tillbaka på noll då. Fokusera på träningen istället, varje pass är ett steg framåt.
  • Ge dig själv rätt verktyg att mäta din framgång med. Vågen är en klassiker men har du inte kommit längre än så? Den ger oftast mer sorg än glädje. Måttband fine, hur kläderna sitter också men våga släppa det utseendebundna. Minuter promenerade, kilon på stången, antal repetitioner. Har du kommit riktigt långt mentalt kanske du vågar mäta din framgång i - hör och häpna - hur du mår.
  • Nöt på! Låt tiden ticka och gör det du kan. Beta av träningspassen, ett efter ett, lägg dem på hög. Gör samma sak med bra måltider. Då det är dags, lev i nuet; okej - vad kan jag hitta i kylen som är bra näring för min kropp just i detta ögonblick. Nu när jag står här på gymmet och har 20 minuter på mig: vad kan jag göra?
  • Sluta utvärdera i parti och minut. Om man är en duktig flicka som vuxit upp med höga prestationskrav (från andra och sig själv) är det lätt att man känner sig tvingad att alldeles för ofta göra en bedömning av sin framgång. Att i varje stund, flera gånger om dagen, avgöra: gör jag tillräckligt? Är jag duktig? Har jag blivit smalare? Sluta med det.
Och några mer konkreta tips:

Svårt att få till kosten? Hitta en metod som funkar för dig. Matschema för hela familjen? Räkna kalorier och makronutrienter? Tallriksmodellen? Utmaning tillsammans med kollega eller sambon? Håll dig till den. Dålig fantasi? Kolla mina matbilder här och på instagram för tips på hur man kan fylla tallriken. Och först av allt, egentligen, fråga dig själv: Äter jag på ett sätt som jag trivs med? Om svaret är ja - du behöver faktiskt inte alltid ändra något.

Träningen: Jag håller med om det vanliga tipset "gör något du gillar så blir det av" men jag vill ändå pusha extra mycket för styrketräning. Det är så bra, på så många sätt, och gör en sån stor skillnad, på så många sätt <3 Och som jag sagt tidigare: välj gärna ett program så du har en no brainer att gå efter. Kör appen MammaMage förstås. Önska dig några PT-timmar i fölsepresent/julklapp. När annars än nu, liksom?

Några frågor?








torsdag 23 oktober 2014

Snabbmatstips

De här är jättegoda med bra innehåll. Alexander Nilssons köttbullar, köpte dem på ICA Maxi. Gillas av storaåringen också.


fredag 17 oktober 2014

Fit feminist?

Utanför den här bloggens ganska snäva ramar finns det ju en himla massa Elbe (eller snarare den där tjejen som inte riktigt är Elbe) som ni aldrig eller sällan får se. Ibland ger inläggen sken av att det här kanske delvis är en livsstilsblogg men det kunde inte vara mer fel - många av de viktigaste ämnena i mitt liv är helt utelämnade. Dels allt som har med mitt yrke att göra. En gång endast en hobby, numera det jag jobbar med, men ständigt ett stort och närvarande intresse och en passion som genomsyrar det mesta jag gör. Något annat som intresserar mig allt mer - och förstår i extra stor utsträckning nu i samband med valet - är samhälle och politik, ideologier i allmänhet och feminism i synnerhet. För en brinnande feminist, det är jag.

Va? Hur går det att vara feminist och gnälla om kroppsfett, älta utseendeideal och lägga ut bilder på sin rumpa? Jamen det går så jädra bra!

Asså, nej.

Det går inte alltid så bra. Jag är ju part of the problem, så att säga. Bidrar till de skeva ideal som uppehålls av just de strukturer i samhället som jag motsätter mig.

Jag har funderat mycket på det här på senaste. Eftersom jag ser bloggen och Elbe som något som ligger så pass mycket utanför den jag är i helhet, så utlyser jag kanske undantagstillstånd här och bedömer inte mig själv lika kritiskt som jag annars gör då genusglasögonen är på? Vilket de i princip alltid är.

Träning och syftet med den är ju, för väldigt många, att förändra sitt utseende på något sätt. Tyvärr får man väl säga. Men de senaste åren har jag provat nya vägar som fått mig att uppskatta träningen i sig, istället för resultaten av den. När jag kört en hård CrossFit-wod, när jag klängde på hinderbanan, går in i mig själv under ett långt pass Bikramyoga eller när jag nördar in mig på det perfekta marklyftet så blir plötsligt medlen målet. Jag är inte alltid på den platsen i tanken. Men oftare. Tidigare: aldrig. Tänkte "om jag skulle kunna få en perfekt kropp utan att träna, skulle jag aldrig lämna soffan". Någon som känner igen sig...?

Att sluta träna för att bli snygg känns ju som grundbulten i en feministisk approach till träningen. Sen förstås - när man slappnar av och fokuserar på att prestera istället - så sker ofta stora förändringar som man tidigare kämpat för att nå. Sett det så många gånger. Att sluta sprida utseendefixering och bilder som gör att andra mår dåligt är också något jag försöker tänka på. Jag har tagit bort all fitspo på bloggen, sen finns det ju många bilder på mig själv som verkligen inte skulle tålas granskning under lupp, I know. Men bloggen är också någon slags ventileringshål för mig där jag får släppa ut tankar och ångest kring mitt eget utseende som jag kanske inte vill fylla vardagen och mitt "riktiga" liv med. De tankarna som jag också vill bli av med, om jag nu någonsin kommer det.

Att skriva och läsa om träning och att träna i sig är för mig också väldigt feministiskt peppande. Att träna är en egoistisk aktivitet, man gör något (förhoppningsvis) för sin egen skull, och lägger tid (kanske ganska mycket tid) på att prioritera sig själv och något man tycker är roligt. En annan intressant approach är att om man inte helt släppt viljan att förändra sitt utseende med träning, så kanske man ändå förändrar sina ideal. Pratade igår med en vän som tävlar i kroppsbyggande. Man kan ju tycka vid en första anblick att de där tävlingarna bara är en uppdaterad variant av Fröken Sverige. Men att, som kvinna, bygga en kropp full av muskler, är inte helt oproblematiskt. Det går emot rådande samhällsideal och sällan reagerar väl människor så starkt  som när en kvinna väljer att gå emot dem. Går sin egen väg. Sen är det klart att det ändå handlar om utseende men jag föredrar rakheten i att diskutera muskelseparationer framför tomt leende kandidater som talar om världsfred men ändå måste visa sig i baddräkt.

Sen finns ju något väldigt kraftgivande i att lyfta tunga saker för egen maskin. Det krävs ju muskler för att krossa patriarkatet, eller hur? ;-)




Vill skriva mer om det här. Gör en egen kategori. Vad tycker ni?

torsdag 16 oktober 2014

Äta rent

Ett rengöringstips till er andra föräldrar. Äger ni också en sån här Antilop-stol? Som oftast inte alls är vit utan snarare rödbrun och repig och gud vet vilka bakterier som gömmer sig däri. Jag får alltid ångest då jag ska rengöra den. Vatten och trasa känns inte som om det går på djupet. Starka medel känns inte heller fräscht. Bebis sitter ju halva tiden och suger på brickan - är bakterier eller kemikalier värst att få i sig...? Om det är riktigt illa ställer vi den i duschen men häromdagen kom jag på en smart grej: kokosolja! Fett löser fett, det är ätbart och dessutom antibakteriellt. Det fyller också ut de där bakteriesamlande springorna lite och bildar en skyddande hinna tills nästa drabbning.

måndag 13 oktober 2014

Survival mode

Ibland kan man som föräldraledig lyckas hinna med en hel veckas aktiviteter på en enda dag, om planeringen är bra. Det är storkok och hemmafix, kompislunch och träningspass. Vilket är jättebra eftersom man kanske, de där andra sex dagarna den veckan, hinner absolut ingenting. Idag har lilla Kvistelurum magknip tror jag (eller har hen - ständiga tvångstanke - svalt typ ett batteri?!). Det är skrik i panik och sover helst på mig, en kvart i stöten. Det är iofs alltid något med den här bebisen och inte sovs det om kvällarna ännu heller. Pigg, envis och med stark karaktär. Så söt så att folk hänförda stannar oss på gatan men sur som en citron då ingen ser ;-)

Så jag stjäl mig några minuter här och där mellan heaten, i soffan framför iPaden. Tjocksockor och mössa på - har nämligen helt tappat kroppstemperaturen, något jag gissar kommer rätta till sig efter några veckor då min nya dos Levaxin för sköldkörteln kickar in (de bokade in mig på akuttid och dubblade dosen. Tänk att det ändå skulle ta ett rutintest för mig att fatta att den var kajko igen, när kommer jag lära mig? Hade ju gått runt i ett par veckor innan och sagt till Mr "Näe, jag måste ha influensa eller något, känner mig så himla trött i kroppen...").

Tänkte idag skulle bli mitt första gymbesök på längre men är för bebisbelamrad. Och trött... kettlebellsen stirrar på mig från hörnet "vi tar bara några minuter!" Men nej. Ägnar mig åt matporr istället. Min nya devis är att "ju hårdare liv, desto godare mat". Även om den måste intas på stående fot och i skift. Idag är jag sugen på någon slags mezeplock.

söndag 12 oktober 2014

Mina 30 bästa

Träningstightsen bollade över denna. Better get started.

Löparsko: Saucony & Nike. Fast har inte börjat springa igen än.
Macka: Älskar mackor. En hederlig club sandwich kanske? Fast inget har jag nog ätit mer av i mitt liv än ägg och kaviarmackor.
Sportbh: Om jag bara ska gymma så säger jag den här (nej jag har inte opat brösten, gillar bara att bli mjukt omhållen ;)
Resa: Drömmer om nästa barnfria med Mr. En weekend i Paris hoppas jag det blir, kanske om något år eller så. 
Champagne: Kall, torr och gratis?
Shapetights: Det var mig en smal listkategori... Äger inga men några med en låg söm över rumpan är alltid smickrande.
Juice: Naked juice bars Body Fuel Detox som jag brukar göra en ripoff på hemma (äpple, morot, rödbeta, citron, ingefära, is)
Podcast: Håller på att ta igen alla gamla avsnitt av Sommar, gillar att störa mig på Filip & Fredriks nya på engelska också.
Skida: Hyrskidor av okänt märke. Är gammal snowboardtjej turned skidåkare igen för några år sen, men trots många visiter i Åre var jag alltid bättre på att hoppa kön på Bygget än att carva snyggt i backen... men det var längesen jag fick chans att bättra på kunskaperna.
Hösttights: Vad som helst sömlöst.
Tesort: Köper lustfyllt på mig diverse gröna, ekologiska varianter men återvänder alltid till Earl Gray.
Vatten: Sodastreamat.
Bil: Önskar vi hade en. Har körkort i alla fall - en bragd i Stockholm.
Guilty pleasure: Alla galna amerikanska fatfreesugarfreecalorifree kemikaliestinna låtsasprodukter. 
Skidsockor: Min killes som jag kallar "lumparsockorna", gröna och tjocka.
Efterrätt: En välgjord tiramisu eller ett berg av marängsuisse (barnvarianten med bananer).
Väst: Har en vit DKNY från NK Kids som hängt med i alla år och både passar till löpturen och i lekparken. 
Myströja: Alltså älskar den här men hittar den inte :_( 
Pasta: Den här!
Träningslinne: Bomullslinnen från klädkedjorna. Snyggare så och jag behöver inte funktionstyg så länge de är luftiga kring armhålorna ;-)
Värmeplagg: Min jättestora, jättefina brandgula Peak-jacka <3
Frukost: Äggröra på hårt bröd med tomater, koriander och tabasco. KAFFE. Då jag jobbar: ingen. :)
Hörlurar: Vi har säkert 10 stycken fancy hemma men ändå blir det bara iPhone-snäckorna.
Gymskor: Älskar att gymma i flipflops ehum. Men har önskat mig ett par lyftarskor till jul. 
Reflexväst: Borde väl skaffa... Klickar fast ett sånt dära band runt armen bara. 
Jeans: Äger dem i alla former och storlekar men hittar aldrig den stora kärleken... min kropp klär bäst i annat.
Pannband: Jag tar hårband istället. Finast är de riktigt smala.

Lax: Har aldrig lärt mig älska lax. Men kall och rå på varmt sushiris kan vara fint.
Träningsapp: MammaMage och Strong.

Skickar vidare till blott en: Snabbare Starkare Snyggare :-)

Ungefär då...

..jag äter köttbullar och makaroner med Kotten, och hen lyckligt säger "mamma äter med mig! Och mamma äter samma som mig! Det var jättejättelängesen eller hur mamma? Det har kanske aldrig hänt eller hur mamma?" ...bestämmer jag mig för att jag oftare ska börja äta samma sak, samtidigt, som min familj.

torsdag 9 oktober 2014

Höstvardag: Clarisonic, proteinglass och tortas

Ingen träning på 2,5 veckor nu då jag varje morgon och kväll hostar som en kolgruvearbetare. Förskolesmittorna avlöser varann, men nog om det då den här bloggen genom åren handlat allt för mycket om att jag är sjuk - suck! Det finns fördelar också med att inte fylla dagarna med planering kring träningen.


 Jag och Kvisten såsar runt hemma, jag handlar till nya spännande maträtter, städar och gör om inredningen, får tid att fundera på framtiden. Vi promenerar till centrum och njuter av höstfärgerna. Jag är ju född på hösten så det kanske är därför jag trivs så bra just nu.


 Jag fyllde år förra helgen, 35! Tiden går. Men jag känner mig både lycklig, smart, snygg och rik hehe (tja... själsligt rik iaf?) så jag trivs i min ålder. Förutom barnteckningar, blommor, choklad, en kudde, glas och en mössa från &Other Stories fick jag fick en Clarisonic-borste i present som genast fick mig i spinn (den där besattheten av porer, you know), återkommer med testresultat.



Igår köpte jag proteinglass på ICA förresten, märket heter Lohilo (jag vill bara säga Yohio?). Den finns i flera smaker, jag köpte belgisk choklad (för... chokladig) och kaffe (helt klart godkänd). Det är klart att man, när man köper sånt här, alltid har den där kliande tanken i bakhuvudet om att det går att göra jättegod proteinrik glass hemma själv till en bråkdel av prisen men, va fjäsen. 21g är inte fy skam och godare än en tonfiskburk (dock oklart hur det är med upptaget...)



Snart ska jag skruva ihop ett IKEA-bord men först ska jag skrapa ihop till en restlunch. Ser lovande ut i kylen. Igår åt vi en väldigt dekadent rätt; mexikanska smörgåsar som kallas Tortas. Det är urgröpt baguette med chipotlemajo, lök, avokado, lime och dubbelpanerad friterad kyckling. Eller, dubbelfriterad blev min eftersom det var rå i mitten efter första omgången... Kotten hade sin bästis på besök och barnen gillade också maten. Jag och Mr gillar plockmat generellt och det är ju himla smidigt då man har kids "jag älskar inte avokado mamma".




söndag 5 oktober 2014

En dag i bilder

Inne på vecka två utan träning på grund av förkylning så inga tjusiga gymfoton :/ Men det visuella är ju alltid roligt så varsågod:

Frukost: ser nästan alltid ut så här. Så länge jag är föräldraledig kommer jag förmodligen att äta frukost av ungefär samma anledning som jag INTE gjort det tidigare (periodisk fasta): det passar min livsstil just nu. Det är helt enkelt ganska härligt att få en mysig stund då mini har somnat på förmiddagen. Äter i princip alltid någon form av ägg på någon form av bröd. Och kaffe. Kaffe!

 Normalt avslutar jag frukosten med att packa väskan så att vi kan dra till gymmet precis då Kvisten vaknar. Men den här dagen tog vi det lugnt = lekam städa, laga mat. Jag kokade broccoli i grädde, perfekt för små bebbehänder att hålla i. Vi kör inte med några puréer alls (och inte gröt eller välling heller för den delen) och matar aldrig utan lillkorven äter exakt samma mat som oss - själv. Eller snarare, tränar på att äta ;-) För er som blir nyfikna;den här metoden kallas BLW, googla loss.


Mamma måste få lunch också så klart. Rester och ihopplock från kylen som så ofta, får precis plats emellan alla pärlplattor ;-) 

Sen dags för fix. Namngivningsmingel på kvällen så dags att hoppa ur mjukisbrallorna. Tvättar håret och slänger upp det i förstadiet till mina älskade headband curls - perfekt frippa på kvällen och sen släpper jag ut dem nästa dag då jag skulle springa på event.

Självklart ska hela familjen va fina ;-)
Såg ni de här skönheterna på min insta (@elbejb)? Nej tyvärr var det inte Kvistens utan en present till lilla I.

Det finns marsipantårtor och så finns det marsipantårtor. Den här arkiverades definitivt under "fika värt att äta" (upp till kamp mot alla torra 7-elevenbullar!) 
Zzzz. Hem i stockholmskvällen. Så skönt att promenera i den här lagom svala nyhöstluften.
...men sova, det tycker Kvisten inte är något man gör vidare länge. I allafall inte kvällstid. Föräldrarna stärker sig då med favoritbudgetglasaen från Lidl. 

fredag 3 oktober 2014

Random beauty blah

Jädrar vad snyggt det är med lite tjocklek på brynen, om man nu får till det. Är newbie. Osäker på hur pass jag kommer undan med att c:a 60% är ditritat...

Läppstiftet är MNY för ni brukar alltid fråga, tokbilligt och som smör på läpparna.

Rogue: en halvflaska Chapel Hill : D

tisdag 30 september 2014

On another note

Var tvungen att trösta mig med en låda Questbars, kolla Gymgrossisten, de rear dem!

Okej, två lådor. 

Å naj.


Hoppas jag inte hinner märka det.

måndag 29 september 2014

Update

Måste sluta tänka ut långa inlägg i huvudet som jag aldrig skriver och istället publicera lite små hälsningar oftare. För det är ju mer görbart faktiskt.

Livet, just nu. Mindre bra:
Föräldraledigheten tar slut om några månader och jobbångesten börjar nafsa mig i hälarna. Förskoleförkylningarna sänker oss och jag har varken sovit eller tränat förra veckan.
Nyss var det sommar och snart är alla helger fram till jul bokade.

Desto bättre: Varje gång jag känner jobbångest kommer jag också vilket otroligt kul yrke jag har. Det blir nog bra det där.
För att hålla träningsgnistan uppe brände jag av några progress-bilder på postpreggoformen och vilken skillnad senaste månaden, trots samma vikt. Paff. Jag vet, ni vill se, men alltså... sladdriga amningsbehåar och resårlösa trosor på trekvart. Ska lösa det på bättre sätt. Något gör jag rätt med andra ord, påt igen bara. Såg ni förresten på Insta att Mr köpt kort på samma gym? @elbejb. Här ska knäböjas och pussas.
Och så älskar jag ju hösten. Vill bara mula mig i parkhäng, fikabesök och barnkalas. Som någon annan anordnar.

lördag 20 september 2014

Favoriter som inte är eko.

Allt är inte grönt i neccesären. Men ganska bra ändå!

Ole Henriksen The clean truth wipes. Detta med engångsservetter; till ansiktet, till bebisrumpor, till städningen - ack så hemskt för miljön. Våndas, eftersom jag älskar det. Särskilt städservetterna... Till ansiktet känns det okej på resa. Då man snabbt behöver ta bort solkräm, resdamm, snygga kvällssminket... dessa luktar underbart av apelsinsorbet liksom och ger den perfekta efterkänslan mitt emellan renskrubbad och ändå insmort återfuktad.

Glam Glow Youth Mud. Gillar inte de läbbiga algbitarna i den men känslan efteråt - behöver förstoringsglas för att hitta mina porer (är ni också besatta av små porer?)

Helena Rubenstein Magic Concealer. Jag är en tung concealermissbrukare sen 13-årsåldern. Särskilt sådan som döljer mörka ringar under ögonen. Fick den här för ett halvår sen av en vän som jobbar med makeup och var skeptisk, både till nyans och textur. Men, håll i er nu. Den här gör en enda enkel sak som jag aldrig någonsin varit med om att en concealer lyckats med förut: den stannar där du lagt på den. Handen upp för alla som efter en halvdag (timmar, minuter?) hittar sin under ögonen-concealer prydligt fördelad i små vita ränder? Den här lägger sig inte i vecken. Helt amazeballs i sin enkelhet. Tips. Köp INTE den ljusa. Jag är BLEK och jag har nummer 3, dark. Tror ni mig inte, prova i butik först. Du ska med 99 procents säkerhet ha nummer 3.

Embryolisse Lait-Crème Concentré. En favorit för många makeup-artister så jag var tvungen att prova. Det är något sjukt beroendeframkallande med texturen. Typ som filmjölk. Kladdig filmjölk. Rinnig majonäs...? Återfuktar, känns skön, bra baskräm.




Pressmingel, matfunderingar och drömmen om Wholefoods

Tog mig i kragen och OSA:de för en gångs skull ja på en av de många inbjudningar som dimper ned i mailboxen så här på nyhösten. Alltid lite meckigt då en bebis ingår i vardagspackningen men också alltid trevligt att få lite fräscha intryck, träffa bekanta ansikten och hinna sluka någon gobit också kanske.

Min +1 vägrade somna så jag missade lunchen och det spännande samtalet mellan Jesper Kling, Elin Unne och Emil Arvidsson om den nya generationens kokboksförfattare (= inte utbildade inom mat/dryck, hopp för en annan m.a.o. ;-) men jag bytte några ord med den sistnämnde ändå eftersom jag gillade artikeln om honom i tidningen Hunger (läser ni?)

Jag smakade på både det ena och andra, luktade bara på de alkoholhaltiga dryckerna (årets Blossaglögg med smak av lavendel, oj vad jag är svag för sånt) och vanan trogen vände jag på samtliga matförpackningar och läste innehållet vilket förvånade en och annan presentatör ;-) Generellt blir innehållet i särskilt färdigmat allt bättre. Vi har en lång väg kvar men har också kommit långt från tiden då antalet fettgram (så få som möjligt) var det enda, i sällskap av ett utropstecken, som stod på förpackningarna. Provade grytbaser från GoGreen som pryddes av texten "no added salt", tummen upp för det då den höga salthalten oftast är det som får mig att tveka inför färdigkäket som familjemiddag.

Visst älskar jag att laga mat själv från grunden men till vardags, tja, inte samma lockelse. Lek med tanken att alla halvfabrikat innehöll enbart bra grejer; jag skulle inte spendera mycket tid i veckorna framför spisen kan jag säga.

Visst finns det nyttig färdigmat men det är ju lite av ett detektivjobb i sig som också tar tid - tid man just vill spara ju. Det allra enklaste vore en affär där man bara genom att passera dörrarna är garanterad att inte få något skumt i varukorgen. Det finns väl inte riktigt i Sverige idag? Visst har vi mindre livs som enbart för ett ekosortiment till exempel men nu snackar jag om ett större snabbköp. Alla hälsofreaks med självaktning brukar vallfärda till Wholefoods under amerikabesöket, där snackar vi förlaga.






onsdag 17 september 2014

Strong Curves vecka 5-6

Tjohopp, dags för rapport, vi börjar med förra veckan: tror aldrig jag lyckas semesterträna så mycket som på denna resa - och då har jag ändå fler barn än jag någonsin haft ;-) Tre pass blev det eller nja - 2,5 för mitt i det tredje högg det till i låret då jag gjorde goblet squats, en liten sträckning tror jag förmodligen för att jag inte värmt upp tillräckligt då de inte hade några skumrullar i gymmet. Borta nu.

Dessa veckor har blivit lite kaiko i övrigt, många pass har jag strukit för att de blivit halvdana, som detta då, som ett förra veckan då jag tränade 10 minuter men sen blev Kvisten ledsen och kändes febrig så jag avbröt, och så missade jag ju en hel vecka pga sjukdom. I övrigt tror jag att jag kvalar in någonstans på 75% då man ska räkna på hur väl jag genomför programmet. Ofta skippar jag småövningar på slutet och tänker att dem kan jag göra hemma (och tänka sig det gör jag icke! Vem är förvånad) och ibland får jag byta ut övningar, avbryta som sagt eller pussla om. Men tycker det är absolut godkänt, om det är pass eller veckor som landar på säg under 60% då blir det bakläxa, då gör jag om.

Känner mig fortfarande både svag och stark i samma person. Njuter av att inte känna mig skadad, vek och instabil, märker stor skillnad t.ex. då jag busar runt med Kotten på lekplatsen, lyfter högt och lågt och leker kull - det är en hyfsat tränad morsa det där. Samtidigt så är ju inte lyften och vikterna på stången alls i närheten av vad de varit. Men vet ni vad? Det går framåt. Och det är ju det enda som behövs för att man till slut ska vara där man vill vara. Eller hur?

tisdag 16 september 2014

Prickar be gone

Hemma igen, phew. Resdagar i värme med kids är inte så kul. Nu äntligen här i mitt hem, med mina saker, min mat, mina vänner, mina sysslor... Nu kör vi höst!

Några frågor till er kloka så här efter avslutad solsäsong. Jag är ju en blekfis som älskar att ligga och slappa i solen - farlig kombo - men försöker begränsa det. Förutom solglasögon och nytillskottet; en enorm s.k. golfskärm som skuggar ansiktet blir det skyddande kräm i mängder då jag klär av mig (har annars inte sällan långärmat och långbyxor). Och inga långliggningar, 45 - 60 min. Nu känns det som det är dags att gå på koll av födelsemärken också så att allt är som det ska. Under och efter senaste graviditeten dök det nämligen upp ovanligt många nya sådana på kroppen. Och då menar jag inte sådana där svagt bruna, halvstora pigmentfläckar man får mest i ansiktet, utan vanliga leverfläckar som de väl egentligen heter. Vissa har försvunnit (fick till exempel en sjukt märklig symmetrisk rand av 8-10 sådana precis ovanför bikinilinjen...?!) men många är kvar. Särskilt på magen har jag ett gäng ganska stora som ser lite småskumma ut. Och har mörknat förstås under sommaren samt på resan. Bad i solen och bärande av våta, hala ungar som skaver bort krämen gör det svårt att helt undvika strålarna. Jag har aldrig haft mycket prickar tidigare, tror jag hade kanske 5 totalt på hela kroppen tills jag blev typ 25....

Ska ringa VC idag och boka tid för kontroll, skulle gärna ta bort några av dem oavsett faktiskt...

Men nu till min fråga - om man nu tar bort dem, kan man liksom zappa dem med laser eller liknande då? Så att det inte blir några spår? Eller är det kniven och gröpskeden som gäller, med oundvikligt efterföljande ärr...? Har ingen koll. Men ett tjusigt resultat vore ju inte helt fel.

Någon mer som fått just fler leverfläckar under graviditeten?

fredag 12 september 2014

Vykort från semestern

Några bilder av varierande kvalitet från vår pågående vistelse i charterland. Kotten tjoar i poolen, spexar i barnklubben och missar inte att berätta för någon att på semestern får man en glass varje dag. Kvisten charmar både locals och turister med sitt osannolika hårsvall, dregglar igenom en scarf på en halvtimme och älskar att sitta och suga på en jättebit vattenmelon. Mr undviker helst solen, sover middag då han får chansen och är peppad inför matupplevelserna olikt någon annan jag känner. Själv ligger jag och läser och latar mig i solen så mycket jag kan (insmord med SPF 50 och dessutom måste jag doppa mig var 5:e eftersom jag är så värmekänslig - lustig passion), tränar då jag får chansen (och det får jag) på ett härligt litet källargym med allt vad jag behöver och skäms lite extra då jag fotar maten inför publik. P&K Elbe











torsdag 4 september 2014

Svullen mage

För många år sen hade jag en fin vän som hade stora problem med svullen mage. Hon var allergisk mot många saker men trots att hon uteslöt dem och gjorde allt vad hon kunde blev hon inte av med den svullna magen. Jag själv hade då som jag minns det liten förståelse för hennes känslor. Det syntes ju knappt, tyckte jag. Relaxa! Bara att ta på en lös tisha, precis som jag brukade göra de där dagarna i månaden då min mage svullnade upp lite - ifrån normaltillståndet med utstående höftben. Men hon fick ju nästan aldrig gå runt med en mage i normaltillstånd, hela tiden kände hon det som att hennes mage var större än den var "egentligen" och hon bad mig till och med känna på den för att "det känns att det är vätska, inte fett!" Till slut gick hon till en naturläkare och blev satt på en om möjligt ännu striktare kost plus började köpa en massa dyra homeopatiska tabletter. Vad som hände sen vet jag inte eftersom vi bara har sporadisk kontakt idag.

Sen dess har jag aldrig stört mig nämnvärt på att min mage varit svullen, mest skrattat och det är ju lätt att göra det - om man har en mage som så sällan är svullen och alltid plattar till sig igen. Förrän nu. Det började på semestern i Skåne i somras. Precis då min mage slutat sporta "fortfarande gravid"-looken och faktiskt dragit ihop sig till något jag vågade klämma ned i ett par bikinitrosor, svullnade den upp. Högst lokalt, som en fånig valk mitt fram på nedre magen, ett rejält put. Ont gjorde det också. Med en nyinsatt spiral och en nyetablerad menscykel (plus dekadent semesterleverne) hade jag många saker att skylla på. Så det tog säkert tio dagar av svullnad och smärta innan jag fick tummen ur och drog in till gynakuten i Lund och fick en urinvägsinfektion konstaterad. Konstigt, eftersom jag inte haft några av de symptom som jag ville minnas var associerade med urinvägsinfektioner på tiden före min första graviditet då jag mer eller mindre prenumererade på dem dess värre; kissnödighet och sveda. Här var det bara molande, plågsam magvärk, i mitten och var jag inbillar mig att njurarna sitter. Har en njurbäckeninflammation i bagaget också (då UVI:N vandrar upp) så kanske gör det att bakterierna hittar till njurarna snabbt, vad vet jag.

Efter behandlad infektion försvann svullnaden och ersattes av lättnad. Tills den återvände för några dar sen. Denna gång väntade jag inte utan kilade till VC direkt idag och fick antibiotika utskrivet, än en gång, suck. Sitter här nu med min onda, stora mage och vill att tiden ska gå så att det går över.

Men nu tänkte jag inte skriva mer om urinvägsinfektion (men håll gärna tummarna för att den inte kommer bli stammis i mitt liv igen) utan detta med svullen mage. NU förstås jag. Förstår alla er som lider. Vilken mindfuck det kan vara alltså. Helvete. För mig tror jag det kändes det extra jobbigt nu efter graviditeten då jag så nyligen lyckas knäppa gylfar och stänga knappar på plagg för första gången på länge och så plötsligt ba två steg tillbaka. Plötsligt är jag BESATT av min svullna mage. Får bita mig i tungan för att inte påtala den för Mr mer än en gång dagligen. Går och nyper mig i magen. Tänker på magen. Suckar över magen. Våndas över magen inför kommande semesterstrippande. Tänker galna tankar om hur jag enklast ska kunna förmedla till min kända och okända omgivning att "så här ser min mage inte ut EGENTLIGEN".

Erfarenheter?

onsdag 3 september 2014

Strong curves v.3-4: kort uppdatering

Jahapp, så ligger man back en vecka dårå pga sjukdom. Men nu är jag back on track! Från och med vecka 5 är det nytt upplägg och jag hann, småsjuk, träna pass A (finns A, B och C) innan förkylningen bröt loss. Då jag återhämtade mig valde jag att inte räkna det passet utan började om från början med vecka 5.

Det känns nästan lite sorgligt att säga hejdå till upplägget jag kört dessa första fyra veckor. Det har verkligen varit bra! Särskilt som rehabilitering för mig. Massor av aktiveringsövningar, hantlar istället för stång för att fixa balansen mellan sidorna och förstås kroppsviktsövningar.

Men det ska bli kul att äntligen köra med stång igen! Både bänkpress och marklyft ingår i vecka 5-8 och dessutom negativa chins som jag just nu har galen träningsvärk i armvecken ifrån. För att inte tala om hur pinsam man känner sig då man hoppar upp och segnar ner, ungefär som att "nähä, trodde jag skulle fixa detta men det gick inte" ;-)

Förutom styrkeframgångar åtnjuter jag ökad rörlighet, kommer ned ordentligt i knäböjen igen och dessutom klarar jag att skumrulla de värsta ställena med den här oranga muppen istället för lila mjukisen. Ser fram emot den taggiga rumle rollern......

tisdag 2 september 2014

Vaycaaaay

Okej, officiellt sex dagar kvar tills vi reser till varmare breddgrader och jag är redo att mula mig i förberedelser, är det inte det roligaste?

Jag har shoppat några få nya plagg på supersommarrea (vill inte köpa så mkt nytt då jag fortfarande  är inbetween sizes plus att sommaren snart är slut. Men det finns verkligen inget värre för semestersjälvförtroendet än att tränga in sig själv i liiite för små shorts. Man måste ju få känna sig fab). Lycka att se resväskan fyllas med skira toppar, neonpoppande blusar och mina bästa bikinis. Packar så klart träningskläderna också - vi reser till ett Sunwing-hotell där det finns gym + gratis SATS-klasser.

Vissa tänker kanske att semestern är en tid då man helst vill såsa runt i svettisshorts och tisha. Men för mig som är mammaledig och går klädd så mest hela dagarna är det precis tvärtom. Fram med de snyggaste klänningarna, största halsbanden och knalligaste läppstiften säger jag bara! I necessären åker det ned allsköns beautyprodukter för det finns inget bättre än att efter en varm dag och en kall dusch hala upp den där allra lyxigaste kroppsoljan och kladda på innan middagen.

Sen lite kroppsprepp också förstås; gotta get ma nails, ma lashes, ma spraytan... närå, riktigt så mycket av de varorna blir det inte denna gång eftersom jag försöker vara en budgetmamma, får lacka mina egna naglar och smörja in min egen BUS. Fransar skulle jag verkligen vilja göra innan för det är så himla skönt att slippa packa mascaran och ändå gå runt med värsta filmstjärnefrallorna hela veckan men tror inte tid finns. Tro nu inte att jag är helt bindgalen, jag spenderar alltså säg 5 av veckans 7 dagar osminkad och ofta även okammad (upp med det i en bulle på huvudet på morgonen bara) samt går helst runt i min killes avlagda kalsonger. Soft.

Egypten förra året. Dat spraytan though...

lördag 30 augusti 2014

Livet, livet

Jo, här ligger jag i gungan och försöker ta igen mig. För några timmar sen. Ta selfies på lekplatsen? Inga problem. Man får bara se till att ens barn står på andra sidan telefonen. Så att folk tror man fotar dom förstås. Kan ni ingenting?!

Hela veckan har jag, Mr och Kvisten varit mer än lovligt förkylda och följaktligen varit hemma alla tre. Inte så kul att själv vara sjuk och utöver det behöva ta hand om en gnällig bebis. Och dessutom ta hand om Kvisten också.

Hehe.

Har mått skit, inte kunnat träna och ätit en massa skrot. Varit instängd, känt mig isolerad och har därför reducerats till en inte så trevlig person som till exempel:

Är sur och missunnsam mot min respektive (vi är ett team i detta, vi mot världen ju!)
Irriterar mig på mitt stora barn mer än vanligt (ibland glömmer jag vem som är 30 år yngre än den andra...)
Nojar över det förmodade kroppsliga förfallet lagom till chartersemester nästan vecka (really? håller vi verkligen på med sånt fortfarande?)

Håll tummarna för att jag blir frisk snart, för världens skull. Igår gjorde jag en guacamole med sex vitlöksklyftor och massor av Tabasco för att ta död på vad som dödas kan. Det var det hele.

tisdag 26 augusti 2014

Senaste framgångsreceptet

Jag har fått frågan att berätta lite mer hur jag åt/tränade under den period då jag typ inte bloggade alls, innan graviditeten. Eftersom jag var i riktigt bra form då (någonstans i typ tre månader efter att jag äntligen botat de där resistenta bakterierna i halsen och innan sköldis pajade dårå, lol).

Det var en period då jag utvecklades väldigt mycket både kroppsligt och i tankesättet då det kommer till hälsan, kanske för att jag hade en massa tid över eftersom jag inte bloggade hehe...

Under den tiden började jag hänga i communities online, forum och Facebook-grupper, och lärde känna folk från olika delar av världen som jag lärde mig otroligt mycket av. Bland annat blev jag kompis med tjejer som hade ett avslappnat förhållande till sina kroppar olikt allt jag tidigare upplevt, de älskade att lyfta tungt och åt massor för att stötta träningen, väldigt inspirerande. I USA då (för c:a 1,5 år sen) var det flera som höll på med periodisk fasta liksom jag gjort då sen några månader tillbaka, men de var också väldigt noga med att få i sig rätt mängd av alla näringsämnen och de flesta käkade enligt IIFYM (if it fits your macros = ät vad fjäsen du vill, så länge mängden kolhydrater, fett och protein är den rätta. Ska skriva mer om detta någon annan gång om ni vill.) Jag själv har ju till och från i många år räknat kalorier och till viss del även näringsämnen men då handlade det aldrig om att komma upp i rätt summa förutom med proteinet, snarare om att hålla sig ifrån att överstiga den ;-) Dessutom var jag väldigt mycket inne då på att äta rent, jag hade eliminerat allt fler livsmedel från min kost, åt rätt mycket åt paleohållet med få kolhydrater och försökte utesluta allt inflammationshämmande. Då var det rätt förvirrande att se tjejer skriva inlägg som typ "jag måste verkligen försöka få i mig 100g kolhydrater till innan jag lägger mig, några tips? Kanske risifrutti...?". Jag vågade då inte göra avsteg från min kostinriktning men jag blev i alla fall inspirerad att äta mer - mycket mer. In came the matlådor med multipla kycklingfiléer och så började jag äta ris igen, rejäla portioner. Dessutom, eftersom jag åt enligt PF och bara käkade 3 måltider om dagen räckte tallriken knappt till då det var matdags... Jag såg snabbt resultat i gymmet. Där hade jag också inspirerats massor av mina nya kompisar och fokuserade på enbart stång/kroppsviktsövningar och sammansatta sådana, snarare än isolerande. Vi träffades också några tjejer från Sverige och andra länder under ett dygn och käkade pizza, drack vin och tränade lyft på Stockholms atletklubb. Jag kände mig klen men blev väldigt peppad att träna tungt ;-) Detta i kombination med CrossFit - som jag körde ett par ggr i veckan, på morgonen, gjorde mig stark och pigg. Jag är glad att jag lyckades lägga på mig den muskelmassa jag hade då sedan sköldkörteln la av och ämnesomsättningen med den. Det första folk tänker på när man säger pajad ÄO är viktuppgång och visst var det så, men kroppens oförmåga att nyttja näringsämnena på rätt sätt leder även till att förmågan att omvandla dessa till att bygga muskler går i botten. Och då hade jag i alla fall en bra grund!


Äntligen en legitim orsak till att lägga upp den här bilden igen...

torsdag 21 augusti 2014

Youtube-tips

Igår kväll somnade barnen vid en inte alls särskilt okristlig tid och jag la mig i badet och kollade på Tati. En youtube-kanal om smink som drivs av en solig och glad 30-something tjej från Kalifornien som är extremt behaglig att lyssna på tycker jag.

För att i slutet av dagen, då man svalt den dagliga dosen valkampanjer, fällt de dagliga tårarna för Irak och Palestina, och förstås fört den dagliga feministiska kampen, vill man ibland bara glo på någon charmig som pratar om läppstift.

onsdag 20 augusti 2014

Strong Curves: Frågor och svar

F: Vad är det där Strong Curves du snackar om?

S: Ett styrketräningsprogram.  Det finns en kategori för denna fokusperiod i högerspalten, där hittar ni mycket info.

F: Rekommenderar du programmet?

S: Ja, det gör jag - i alla fall så mycket som jag kan göra det efter att ha kört det i fyra veckor (av tolv, sen kommer jag köra ytterligare 12). Men vet ni vad jag rekommenderar desto mer? Att välja ett styrketräningsprogram - vilket som helst som verkar kul - och köra efter det. Det handlar mer om att vara konsekvent och på banan än vilken metod man väljer. There are many ways to skin a cat...

F: Behöver man ha tillgång till gym, eller hur var det? Har för mig att jag läst att det var så... Har du kikat nåt på Olga Rönnbergs "Styrka för kvinnor"? Och vad har du i så fall för tankar kring den boken?

S: Det finns tre program; nybörjare, avancerad och kroppsvikt/hemmaträning. Men en brasklapp om att man behöver rätt mycket utrustning till den sistnämnda. Angående Olgas bok har jag inte tittat i den, däremot har jag bläddrat i hennes förra bok, visst heter den Träning för nyblivna mammor och den verkade riktigt bra. Hon kan sin grej och om man gillar hennes stil (raka rör) gillar man nog hennes böcker. Men viktigast tycker jag egentligen är mest att man bestämmer sig för ett upplägg - vilket det nu må vara - och kör på det.

F: Vilket av programmen kör du?

S: Jag kör nybörjarprogrammet, men jag byter ut en del magövningar mot mammamage-appens övningar (kör t.ex. inte crunches). Har börjat köra plankor på knä.

F: Funderade på, kör du några intervaller till med? Han skriver ju att det optimala är att köra cardio en annan dag än när man kör styrkan men att avsluta passen säg 2ggr/v med 20min HIIT borde ju funka med. Hur lång tid tar passet för dig att träna igenom, hinner man lägga på 20min på tex löpbandet? (har inte tid att stanna 1,5h på gymmet precis 4ggr/v då blir det sura miner här hemma).

S: Jag hade tänkt köra något typ HIIT på gymmet/backintervaller men det har faktiskt inte blivit av... det är ont om träningstid och eftersom bebis är uppe på kvällarna just nu orkar jag inte något mer då än typ leva ;-) Men jag vagnpromenerar nästintill dagligen och ibland också en stund på kvällen. Känner mig nöjd ändå. Men du hinner säkert med lite intervaller, jag tycker att programmet tar c:a 45 minuter att genomföra beroende på hur noga man är med uppvärmningen (det finns ett detaljerat upplägg för det som tar minst 10 minuter, älskar den delen så kör den religiöst). Annars kanske 35 då om du är tidseffektiv och rätt utrustning är ledig osv.

F: Var köper man boken?

S: Nu har jag äntligen kollat upp och jag köpte den på Bokus för 209kr! Den finns som e-bok också men det sa min vän M var jobbigt då man inte riktigt hittar snabbt till de avsnitt man söker.

F: Är du sponsrad av dem?

S: Nej. Men Bret Contreas, om du läser det här, ring mig *starstruck*



Är du kvinna nog att våga ligga så här på gymmet...?



tisdag 19 augusti 2014

Morr

Lågvattenmärke nått idag. En blandning av PMS (hallå, var är min mens? Just som jag vant mig vid att den kommer alldeles för ofta pga spiralen kommer den för sent istället) och trötthet. Vår annars så änglalika Kvisten är mitt inne i en av de många utvecklingssprång som sker under det första året och vill inte längre somna snällt vid 19 utan låter som en skadad katt 17-23. Dessa faser inträffar då bebben håller lära sig något nytt och svårt, med stor irritation som följd (påminner mig om humöret jag hade då jag övningskörde...)

Orkar inte träna idag, orkar inte handla, orkar inte gå ut och gå, orkar bara vara hemma och slappa då Kvisten sover, och vara irriterad resten av tiden. Det ska eventuellt komma målare hit och åtgärda några besiktningsfel, jag tycker synd om dem om de dyker upp idag. Någon som däremot gärna kan få ringa på är budet med vår nya barnvagn (en till Brio Go förstås - vi avverkar dem på löpande band). Med sittdel. Så slipper mina promenader bli ett enda parerande av bebis som försöker orma sig upp och ut ur liggdelen.

Borde jag ta en till kaffe - dagens fjärde...? Magen är ett enda stort mackhål också så där som det är ibland; man valsar fram till skafferiet för hundrade gången nähäää det fanns inget nytt här sen jag kollade för fem minuter sen. Suck!

Ska iväg och träffa lite vänner ikväll i allafall. Ser fram emot energipåfyllningen!

måndag 18 augusti 2014

Dagens läsning: insektsprotein

Skulle du våga prova? Det skulle jag, så länge det smakar choklad...

söndag 17 augusti 2014

Brev från diastasen


Kollade min diastas idag, trots äckelkänslan jag får av att gräva fingrarna långt in i magen. Jag gör som så att jag lägger mig ned med böjda knän och fötterna i marken. Sen lyfter jag huvudet och sträcker ena handen mot pvaden, och känner med den andra. Jag märker en ytterligare förbättring! Musklerna sitter ihop helt utan mellanrum nu även nedanför naveln, där var jag inte säker på status tidigare. Det enda stället där jag känner en liten öppning är fortfarande nedre delen av naveln. Men det här går ju jättebra! Stolt över att jag tagit det lugnt med magträningen och hållit koll på utvecklingen. Förra graviditeten hade jag ingen aning om vad en diastas var. Ser nu ofta kvinnor med vad som verkar vara delade magmuskler (smala i övrigt förutom att magen liksom hänger ut nedtill på ett visst sätt) men det är ju inget man öppnar en konversation med....

Börjar få lite smått definition på magen också, något som jag aldrig trodde skulle hända förrän jag kom typ under 70kg, jag väger 75 nu (är 175cm lång). Tänk om jag hade vetat det då jag vägde 58 och magen var förvirrande slät... Dags att sluta se mig själv som någon som håller på att tappa graviditetskilon fortfarande kanske. Kroppen verkar ju själv hålla på med någon slags tjusig omfördelningsprocess helt av sig själv.

Mr Scale, you us so much confuse...

fredag 15 augusti 2014

Strong Curves vecka 2-3

Alltså, det är så coolt. Den här känslan när kroppen... vad ska jag kalla det... återvänder. Och då talar jag inte om utsidan alls, utan hur den funkar och vad den kan göra. Det känns precis som att jag långsamt klär av mig en tung och rörelsebegränsande dräkt. En efter en får jag kontakt med musklerna igen. Orkar jag sträcka ut en led till fullo igen. Känner jag blodet strömma igenom en kroppsdel igen. Det funkar!

SC-programmet innehåller en blandning av tyngre lyft (nu i början gjorda med hantlar istället för stång, för att bygga upp rätt balans mellan kroppshalvorna), aktiverande övningar (där man lär kroppen använda rätt muskel till rätt grej) och pulshöjande övningar i superset med andra (tänk stepup på bänk i kombo med militärpress). Påminner lite om hur man jobbar i CrossFit, faktiskt.

Och jag märker verkligen stor skillnad på hur stark, hur mjuk och hur rörlig kroppen är. Vecka 5 kommer jag få byta till nya övningar, spännande.

Trivs bra på SATS nu. Har tränat på flera olika anläggningar, de har verkligen moderniserat sig och fräschat upp, de vågar inte skippa maskinparkerna än men de funktionella ytorna och lyftarytorna blir allt fler.