Svullen mage

För många år sen hade jag en fin vän som hade stora problem med svullen mage. Hon var allergisk mot många saker men trots att hon uteslöt dem och gjorde allt vad hon kunde blev hon inte av med den svullna magen. Jag själv hade då som jag minns det liten förståelse för hennes känslor. Det syntes ju knappt, tyckte jag. Relaxa! Bara att ta på en lös tisha, precis som jag brukade göra de där dagarna i månaden då min mage svullnade upp lite - ifrån normaltillståndet med utstående höftben. Men hon fick ju nästan aldrig gå runt med en mage i normaltillstånd, hela tiden kände hon det som att hennes mage var större än den var "egentligen" och hon bad mig till och med känna på den för att "det känns att det är vätska, inte fett!" Till slut gick hon till en naturläkare och blev satt på en om möjligt ännu striktare kost plus började köpa en massa dyra homeopatiska tabletter. Vad som hände sen vet jag inte eftersom vi bara har sporadisk kontakt idag.

Sen dess har jag aldrig stört mig nämnvärt på att min mage varit svullen, mest skrattat och det är ju lätt att göra det - om man har en mage som så sällan är svullen och alltid plattar till sig igen. Förrän nu. Det började på semestern i Skåne i somras. Precis då min mage slutat sporta "fortfarande gravid"-looken och faktiskt dragit ihop sig till något jag vågade klämma ned i ett par bikinitrosor, svullnade den upp. Högst lokalt, som en fånig valk mitt fram på nedre magen, ett rejält put. Ont gjorde det också. Med en nyinsatt spiral och en nyetablerad menscykel (plus dekadent semesterleverne) hade jag många saker att skylla på. Så det tog säkert tio dagar av svullnad och smärta innan jag fick tummen ur och drog in till gynakuten i Lund och fick en urinvägsinfektion konstaterad. Konstigt, eftersom jag inte haft några av de symptom som jag ville minnas var associerade med urinvägsinfektioner på tiden före min första graviditet då jag mer eller mindre prenumererade på dem dess värre; kissnödighet och sveda. Här var det bara molande, plågsam magvärk, i mitten och var jag inbillar mig att njurarna sitter. Har en njurbäckeninflammation i bagaget också (då UVI:N vandrar upp) så kanske gör det att bakterierna hittar till njurarna snabbt, vad vet jag.

Efter behandlad infektion försvann svullnaden och ersattes av lättnad. Tills den återvände för några dar sen. Denna gång väntade jag inte utan kilade till VC direkt idag och fick antibiotika utskrivet, än en gång, suck. Sitter här nu med min onda, stora mage och vill att tiden ska gå så att det går över.

Men nu tänkte jag inte skriva mer om urinvägsinfektion (men håll gärna tummarna för att den inte kommer bli stammis i mitt liv igen) utan detta med svullen mage. NU förstås jag. Förstår alla er som lider. Vilken mindfuck det kan vara alltså. Helvete. För mig tror jag det kändes det extra jobbigt nu efter graviditeten då jag så nyligen lyckas knäppa gylfar och stänga knappar på plagg för första gången på länge och så plötsligt ba två steg tillbaka. Plötsligt är jag BESATT av min svullna mage. Får bita mig i tungan för att inte påtala den för Mr mer än en gång dagligen. Går och nyper mig i magen. Tänker på magen. Suckar över magen. Våndas över magen inför kommande semesterstrippande. Tänker galna tankar om hur jag enklast ska kunna förmedla till min kända och okända omgivning att "så här ser min mage inte ut EGENTLIGEN".

Erfarenheter?