lördag 29 november 2014

Bland bodybuilders och bikinibling

Hej! Befinner mig för ett dygn i Göteborg. Min kompis ska tävla på Luciapokalen i Bodyfitness och jag är hennes backstage coach. Det innebär att jag rollar klister på hennes rumpa och sätter fast bikinin, matar henne med riskakor och godis, håller koll på turordning och fotar. Just nu sitter vi i det smått surrealistisk backstage-området, befolkat av brunsprayade, magra människor som ligger men benen högt på liggunderlag, pumpar upp formen i sista minuten med gummiband och huttrar i Uggs och morgonrock på grund av lågt kroppsfett. Tycka vad man vill men det är ett skådespel :-) Själv är jag fascinerad och tycker det är roligt att vara här. Någon mer som hänger på Fitnessfestivalen?

tisdag 25 november 2014

Skapa energi

Ibland när jag var yngre (typ 25) brukade jag titta tillbaka på tonåren och tänka på hur mycket mer jag visste som tio år äldre och hur mycket jag önskat att jag hade vetat som 15-åring. Och sen brukade jag ofta avsluta tankegången med att förundrat fundera över hur det skulle fortsätta, jag kunde för mitt liv inte föreställa mig hur jag skulle kunna veta saker (om hur livet ska levas) vid 35 som jag inte redan visste då.

Hej 25-åriga jag; här är en av de sakerna. Jag har äntligen lärt mig vad som ger mig energi, och inte. Väldigt simpelt kan tyckas, och låter kanske som en väldigt liten del av livet. Men det är ju, när man tänker efter, ALLT. Vilka vänner man väljer, vilka aktiviteter man engagerar sig i, hur man är i sin relation, hur man är på jobbet...

En av de saker som ger mig allra mest energi är att ta itu med saker, särskilt surdegar. Det är något helt otroligt vilken dagsvändare det kan vara hörni. Det är förstås svårt, det är inte för inte de kallas surdegar, men när jag är av med dem så är snöbollen igång och jag bränner lätt av två, tre på raken. Så himla bra.

Sånt behöver jag verkligen nu då livet levererat ännu en vecka av icke-önskvärd kvalitet. Jag blev magsjuk, Kvisten blev magsjuk, Kotten fick bara väldigt ont i magen och Mr klarade sig. Men vi fick inte skratta klart åt den lindriga drabbningen innan det var dags att åka in till akuten med Kvisten för öroninflammation nummer 2 på fem veckor. Stackars unge, sprucken trumhinna igen.

Så idag har jag gjort tre jobbiga saker och sen gått ut och handlat med pinblåsten i ansiktet. Rena mirakelkuren för själen. Imorrn kanske jag till och med orkar/hinner/får träna.

Nu orkar mina iPhone-tummar inte mer (ja, jag skriver 80% av mina blogginlägg från mobilen.) Klart slut.

tisdag 18 november 2014

Strong curves v 9-10 och lite matsnack

Så här då året går mot sitt slut vet jag att det brukar funka sådär med hälsoprojekt. Man får liksom pausa lite och låta livet leva en.

Med kosten till exempel, blir galen på mig själv tidvis för att den blir så skruttig. Och då menar jag inte att jag äter för mycket choklad - choklad är ju härligt - utan snarare att jag äter saker som jag VET jag kommer må dåligt av senare. I magen, energimässigt, sånt. Frukosten är bra, lunchen ofta bra men sen så blir det stressigt och struligt framåt eftermiddagen då det är dags för ärenden och förishämtning. Kanske glömmer jag att äta eller sitter och jobbar då de andra äter middag (är mitt uppe i ett stort frilansjobb just nu). Och så åker blodsockret bergochdalbana, det blir näve efter näve i vår mandelburk sen kanske någon macka framför datorn och sen oj, middag var det ja. Och så lite godis här och där som höjer mitt sug efter: mer godis. Och igår drack jag: Kaffe. Kaffe igen. Celcius. Cola light. En till kaffe. Hade sedan ganska mycket huvudvärk resten av dagen. Fy på mig. Den här tiden på året svämmar också kalendern över med adventsmys, fika, middagar... och jag vill ju baka med barnen, de där allra gottigaste julgrejerna, som man sen äter lite för mycket av. Ibland.

Det bästa man kan göra av situationen är väl att äta mycket mat men bra mat och träna ordentligt, så stoppas ett eventuellt överflöd in in ny, fin muskelmassa. Att deffa ned sig den här tiden på året är väl mest att glömma. Ur ett fåfängt perspektiv skulle jag fortfarande skala av ett lager eller två (så att de där favoritkläderna går på utan stånk och stön) men för att göra det måste jag ligga på ett kaloriunderskott och det händer bara inte just nu, punkt slut. Livskvalitet, ni vet. Äta ordentligt, träna ordentligt, repeat.

Ja nu har jag i alla fall kommit in en bit på den sista delen av SC-programmet och det är så himla kul alltså. Just blandningen av tyngre övningar (marklyft, knäböj, höftlyft) med kroppsviktsövningar (chins, armhävningar) och så lite svettiga grejer (typ bulgariska utfall, på ett ben ned från en bänk).

Saker man upptäcker i chock: jag kan göra armhävningar på tårna igen. Alltså, typ tre. Och inte heeela vägen ner i golvet. Borde jag göra dem mot typ en stepup-bräda hela vägen ner istället först kanske...? Men ändå. Heja kroppen. Stark, stark, stark.

Det plågar mig fortfarande tidvis att jag nästan alla gånger tränar bara 75% av passet (av olika anledningar, för att jag ska hämta på föris, för att jag har ett ärende, för att Kvisten ska sova, för att jag inte vill att Kvisten ska vara för länge miniSATS osv). Visst, jag kan träna på helgen och kvällen då Mr tar barnen men just nu har livet inte lämnat plats för det. De timmarna lånar jag hellre till frilansjobb och vi behöver dessutom vila extra mycket båda två av många anledningar.

Men tur att livet är så långt, som jag brukar tänka. Uträtta underverk kan jag göra när barnen är stora, stänger in sig på rummet och måste väckas 13 på helgerna.

Vi får se vad våren har att erbjuda också, då jag börjar jobba (om jag får ett jobb - söker just nu - har haft flera vikariat tidigare nämligen). Då kan jag säkert träna t.ex. innan jobbet eller på lunchen. Och då blir det ju det avancerade Strong Cuves-programmet, spännande!


Axlarna börjar titta fram :-)

måndag 10 november 2014

Framsteg

Börjar känna igen både min spegelbild och antalet viktskivor på stången igen. Pigg och stabil i kroppen, gillar att ha stuns i steget igen då jag går, vet ni vilken känsla jag menar? Tiden går fort. Snart är jag kanske lika stark som jag varit. Eller starkare? Gjorde chins igår för första gången, det var lite svårare däremot. Orkade tre - med det gröna (tjocka) bandet till hjälp. Heh. Men det beror på på att jag väger mer än vanligt, styrkan finns där.

Ibland är jag missnöjd och frustrerad. Tänker att jag borde hinna mer än de 3x20-40 minuter i veckan jag gör. Men om man vänder på det: se vad jag ändå lyckats uträtta. Lunchade idag med en gammal kollega, senast vi såg var för ett halvår sen och då frågade jag: vill du börja styrketräna med mig? Hon kom aldrig igång och på lunchen "åh, vilka framsteg du gjort, jag måste börja träna snart". Tänkte på den där bilden man sett cirkulera i olika former "If you had started a year from now, where would you be today?" Tusan vad glad jag är att jag kom igång. Och höll i.

måndag 3 november 2014

Novemdär







Aldrig har väl tiden gått så fort som den här hösten. Nyss var vi i solen på semestern, nu är det snart jul. Eftersom vi mest fokuserat på att överleva med sjukor, sömnbrist och annat som hör livet till då man har små barn har vi inte märkt hur tiden gått. Plötsligt är min minsting stor och kan stå upp, vinka, pussas och jollrar något som låter nästan som pappa. Vem är du älskade vän? Jag börjar förstå att det är dags att ta vara på de här dagarna vi har, för vardagen är ändå ganska vacker. Att leva i nuet; promenaderna i regnet till affären, diskplock och lek i köket om mornarna. Men än är det länge till förskolestart förstås. Efter nyår så kommer Mr vara föräldraledig lika länge som jag varit.


Idag påbörjade jag det tredje och sista upplägget av Strong Curves (nybörjarprogrammet). Dags att börja med viktade höftlyft och jag kör med dubbel tröja om höfterna som vaddering (det räcker så här i början då stången är lätt). Sen har jag börjat med viktade knäböj igen också. Det ni - sex månader har jag tränat och först NU är det dags för knäböj med stång och belastning. Skynda långsamt. 10 blygsamma kilo på axlarna idag - formen måste vara perfekt innan jag lassar på mer.